Author Archives: Sara Boström

Boksidor utan kaffefläckar

Vilken fredag! Dagen inleddes med en förmiddag bestående av projektkunskap – där vi diskuterade bland annat projektledarskap, den viktiga relationen mellan projektbeställare – styrgrupp – projektgrupp, samt ekonomi, utvärdering och att knyta ihop den där välbekanta ”säcken”. En värdefull förmiddag som hölls av proffsiga Cecilia Vikström och Soraya Kabelele-Senya som båda arbetar med projekt inom Helsingborgs stad. Detta var tredje tillfället vi hade förmånen att få ta del av deras kunskap på området – ett stort tack till er!

Det finns många lärdomar att dra efter vägens gång under ett projekt, och det var skönt att ha förmånen att avsätta en hel förmiddag till att verkligen få tid att reflektera kring detta. Jag kan lova att känslan av ”aha-upplevelse” spred sig i rummet, och för egen del fick jag även min magkänsla bekräftad – vi har gjort ett riktigt bra jobb, nu är det bara slutspurten som kvarstår. Vi kommer att fixa det!

Denna höst väntar många nya och spännande utmaningar, och efter att tillsammans med Sarah varit projektledare sedan juli, känns det som att många kapitel nu är på väg att stängas…  och att de första sidorna i nya, otummade kapitel kan ta vid. I tider som dessa fick jag mig därför en funderare när jag läste detta stycke ur Alice i underlandet, av Lewis Carroll:

Vill du vara snäll och tala om för mig vilken väg jag ska ta härifrån?”                                                                                                                           ”Det beror på vart du vill komma”  svarade katten.                                              ”Det spelar inte så stor roll….” sa Alice.                                                                      ”Då spelar det heller ingen roll vilken väg du tar” sa katten.

 

Jag ser fram emot att ses bland de där sidorna längre fram, de som ännu inte hunnit få varken kaffefläckar eller hundöron.

//Sara Boström

Ok hösten – jag är redo!

Senast jag skrev ett blogginlägg var jag på väg mot min semester i Norrbotten – vilken bjöd på ljusa nätter, surströmming och en välbehövd avkoppling. Nu är jag tillbaka i nordvästra Skåne, där traineetillvaron dragit igång igen, och i vanlig ordning handlar det inte om någon vardagslunk inte! Jag har efter semestern hunnit med arbetsdagar i tre olika kommuner och fått förmånen att sätta tänderna i nya arbetsuppgifter som rör både upphandlingspolicy och näringslivsfrågor – hösten blir spännande!

Jag och Sarah är även projektledare juli – september, och med det följer ett riktigt roligt uppdrag. Imorgon har vi vårt första projektmöte efter semestern – det ska bli riktigt kul att träffa alla igen och få en chans att uppdatera sig om både semesterminnen och hur arbetet fortlöper i arbetsgrupperna, och inte minst gemensamt besluta om vägen framåt! Vi hoppas verkligen att vädret är snällt mot oss, eftersom mötet ska hållas utomhus. Allt för att få inspiration och inte låta några takhöjder hindra tankegångarna.

Som sagt har även arbetet på min arbetsplats i Örkelljunga börjat tuffa igång igen. Att komma tillbaka efter semestern har påmint mig om hur roligt det är att jobba med politiker och att bredden på den kommunala verksamheten är helt svindlande. Jag vill därför hålla med tidigare talare i traineeprogrammets blogg – är det någon där ute som funderar på om den offentliga sektorn är en attraktiv arbetsplats?

Hör av er!

//Sara B

 

 

En trainees resa genom Sverige

Min mentala årscykel innehåller fem sommarmånader, tre julmånader  och därmed, mentalt sett, endast fyra ”vardagsmånader”. Att därför blogga i dessa sommartider, utan att ens nämna tidigare nämnda sommartider, vore därför ett hån mot alla (både mentala och faktiska) semesterflanörer.

Denna trainee som i fredags stämplade ut efter att ha avverkat vårens ”vardagsmånader” har i skrivandets stund även avverkat 150 mil genom det somriga Sveriges luft och är på väg mot hemtrakterna i Norrbotten. En resa som tagit mig från Köpenhamn, via Turning torso, över de centrala delarna av huvudstaden (Globen, slottet… check, check) för att sedan, efter ett flygbyte på Arlanda, sätta kurs uppför Norrlandskusten, göra en elegant inflygning över Luleås vackra skärgård och avslutningsvis göra den alltid lika modiga svängen in över talltopparna – och vips så är vi hemma!

I europeiska, kontinentala mått mätt, hade samma sträcka söderut (från Köpenhamn sett) betytt att vi passerat tre – fyra länder och rört oss mellan minst lika många språk… det ger i alla fall mig perspektiv på Svea rikes imponerande storlek.

Efter dessa semesterrader vill jag avrunda med två sommartips:  

1. Är jag en övermänniska nu?

Detta frågade sig min kära traineekollega Fredrik när han fått beskedet om att han rott iland en traineetjänst i Skåne Nordväst.

Mer om denna – och andra – traineefunderingar kan ni läsa om på SJ-tågen i sommar, närmare bestämt i SKL:s bilaga ”Sveriges viktigaste jobb” till tidningen Kupé, där en artikel handlar om just Traineeprogrammet. Kul va!

2. Som arga snickaren hade sagt: tänk på varandra!

(bilden på Nils Holgersson är lånad från mabra.se och bilden på arga snickaren är lånad från allas.se)

// Sara Boström

Inlägget om en sann entreprenör och en klok småländska

Entrrr… antre… entreprönö… entreprenöriell?!

Namnet få lyckas uttala, men ändock ett koncept som förmodligen inte undsluppit någon. I går fick vi möjlighet att lyssna till, och arbeta tillsammans med, Bengt Johannisson professor i just entreprenörskap från Linnéuniversitetet/Växjö universitet.

Dagen blandades med föreläsningar och gruppövningar där entreprenörskap och samhällsentreprenörskap presenterades och diskuterades. Under förmiddagen diskuterade vi begreppet entreprenörskap som allt oftare nämns i vår vardag och cirklar runt definitioner som innefattar att skapa resurser och realisera idéer. Vi diskuterade även fram andra relevanta komponenter som begreppet kan innefatta: att vara initiativrik, ansvarig för att skapa nytt tillsammans, vara medveten om och bejaka sin kontext – timing, starta nya processer, vara modig, att vara passionerad, och klurig i vardagen. Bengt menar att barn är den perfekta definitionen av en entreprenör i vardagen, med sina ständigt nya lösningar. Han menar även att:

”Som entreprenör skapar man ett stort kontaktnät som används för att lösa uppgifter man inte kan lösa på egen hand.”

Innan vår ”entreprenörsdag” hade Bengt delat in oss i tre grupper som alla skulle redovisa sina tankar och idéer om vad entreprenörskap/samhällsentreprenörskap kan innebära. Presentationerna väckte tankar och frågeställningar såsom:

  • Är Pippi Långstrump den sanna entreprenören?
  • Innebär politisk aktivism att besitta ett entreprenöriellt kapital?
  • Till vilket pris får entreprenöriella handlingar användas för att förbättra samhället?

Image

Eftermiddagen ägnade vi specifikt till begreppet ”samhällsentreprenörskap” som enligt Bengt fungerar för att mobilisera människor och resurser, forma och innovativt organisera lösningar på sociala problem samt skapa sociala mervärden och verka över sektorsgränserna.

Vi gavs också tid att reflektera över entreprenörskapet i vårt projekt, vilket syftar till att göra kommunen till en självklar arbetsgivare för unga. Det kan ses som att vi genom att möta vår målgrupp och låta dem vara medskapare till strategin och att vi genom att inspirera och sprida vårt arbete till andra aktörer såsom SKL (Sveriges kommuner och landsting) slår ett slag för de entreprenöriella tankarna. Detta då vi fyller luckor och mellanrum, som behöver bli fyllda, på området vi studerar. Den stora entreprenöriella utmaningen som dock väntar på oss är att engagera och göra våra uppdragsgivare och andra berörda delaktiga i resultatet, så att de ska vilja använda sig av det och förverkliga strategin i sina verksamheter!

För att kunna utveckla sitt entreprenörskap behövs dock en kultur där nya idéer tas emot och tas tillvara. Det kräver också en miljö där kreativitet och nyfikenhet uppmuntras och där personal tillåts prova egna idéer.

Men det behövs också mod! Mod för att våga ta stegen ut i det okända och löpa linan ut med sina idéer, trots att de kan mötas av misstro av omvärlden.

För ibland behöver vi göra vissa saker, även om det känns lite farligt – för annars är vi inga människor… något som en klok författare och småländska satt fingret på:

”Men då sa Jonatan att det fanns saker som man måste göra, även om det var farligt.

’Varför då’, undrade jag.

’Annars är man ingen människa utan bara en liten lort’, sa Jonatan.”

(Ur bröderna Lejonhjärta)

Image

En klok småländska, vid sidan av en sann entreprenör

/Sarah & Sara