Author Archives: Sara Boström

Boksidor utan kaffefläckar

Vilken fredag! Dagen inleddes med en förmiddag bestående av projektkunskap – där vi diskuterade bland annat projektledarskap, den viktiga relationen mellan projektbeställare – styrgrupp – projektgrupp, samt ekonomi, utvärdering och att knyta ihop den där välbekanta ”säcken”. En värdefull förmiddag som hölls av proffsiga Cecilia Vikström och Soraya Kabelele-Senya som båda arbetar med projekt inom Helsingborgs stad. Detta var tredje tillfället vi hade förmånen att få ta del av deras kunskap på området – ett stort tack till er!

Det finns många lärdomar att dra efter vägens gång under ett projekt, och det var skönt att ha förmånen att avsätta en hel förmiddag till att verkligen få tid att reflektera kring detta. Jag kan lova att känslan av ”aha-upplevelse” spred sig i rummet, och för egen del fick jag även min magkänsla bekräftad – vi har gjort ett riktigt bra jobb, nu är det bara slutspurten som kvarstår. Vi kommer att fixa det!

Denna höst väntar många nya och spännande utmaningar, och efter att tillsammans med Sarah varit projektledare sedan juli, känns det som att många kapitel nu är på väg att stängas…  och att de första sidorna i nya, otummade kapitel kan ta vid. I tider som dessa fick jag mig därför en funderare när jag läste detta stycke ur Alice i underlandet, av Lewis Carroll:

Vill du vara snäll och tala om för mig vilken väg jag ska ta härifrån?”                                                                                                                           ”Det beror på vart du vill komma”  svarade katten.                                              ”Det spelar inte så stor roll….” sa Alice.                                                                      ”Då spelar det heller ingen roll vilken väg du tar” sa katten.

 

Jag ser fram emot att ses bland de där sidorna längre fram, de som ännu inte hunnit få varken kaffefläckar eller hundöron.

//Sara Boström

Ok hösten – jag är redo!

Senast jag skrev ett blogginlägg var jag på väg mot min semester i Norrbotten – vilken bjöd på ljusa nätter, surströmming och en välbehövd avkoppling. Nu är jag tillbaka i nordvästra Skåne, där traineetillvaron dragit igång igen, och i vanlig ordning handlar det inte om någon vardagslunk inte! Jag har efter semestern hunnit med arbetsdagar i tre olika kommuner och fått förmånen att sätta tänderna i nya arbetsuppgifter som rör både upphandlingspolicy och näringslivsfrågor – hösten blir spännande!

Jag och Sarah är även projektledare juli – september, och med det följer ett riktigt roligt uppdrag. Imorgon har vi vårt första projektmöte efter semestern – det ska bli riktigt kul att träffa alla igen och få en chans att uppdatera sig om både semesterminnen och hur arbetet fortlöper i arbetsgrupperna, och inte minst gemensamt besluta om vägen framåt! Vi hoppas verkligen att vädret är snällt mot oss, eftersom mötet ska hållas utomhus. Allt för att få inspiration och inte låta några takhöjder hindra tankegångarna.

Som sagt har även arbetet på min arbetsplats i Örkelljunga börjat tuffa igång igen. Att komma tillbaka efter semestern har påmint mig om hur roligt det är att jobba med politiker och att bredden på den kommunala verksamheten är helt svindlande. Jag vill därför hålla med tidigare talare i traineeprogrammets blogg – är det någon där ute som funderar på om den offentliga sektorn är en attraktiv arbetsplats?

Hör av er!

//Sara B

 

 

En trainees resa genom Sverige

Min mentala årscykel innehåller fem sommarmånader, tre julmånader  och därmed, mentalt sett, endast fyra ”vardagsmånader”. Att därför blogga i dessa sommartider, utan att ens nämna tidigare nämnda sommartider, vore därför ett hån mot alla (både mentala och faktiska) semesterflanörer.

Denna trainee som i fredags stämplade ut efter att ha avverkat vårens ”vardagsmånader” har i skrivandets stund även avverkat 150 mil genom det somriga Sveriges luft och är på väg mot hemtrakterna i Norrbotten. En resa som tagit mig från Köpenhamn, via Turning torso, över de centrala delarna av huvudstaden (Globen, slottet… check, check) för att sedan, efter ett flygbyte på Arlanda, sätta kurs uppför Norrlandskusten, göra en elegant inflygning över Luleås vackra skärgård och avslutningsvis göra den alltid lika modiga svängen in över talltopparna – och vips så är vi hemma!

I europeiska, kontinentala mått mätt, hade samma sträcka söderut (från Köpenhamn sett) betytt att vi passerat tre – fyra länder och rört oss mellan minst lika många språk… det ger i alla fall mig perspektiv på Svea rikes imponerande storlek.

Efter dessa semesterrader vill jag avrunda med två sommartips:  

1. Är jag en övermänniska nu?

Detta frågade sig min kära traineekollega Fredrik när han fått beskedet om att han rott iland en traineetjänst i Skåne Nordväst.

Mer om denna – och andra – traineefunderingar kan ni läsa om på SJ-tågen i sommar, närmare bestämt i SKL:s bilaga ”Sveriges viktigaste jobb” till tidningen Kupé, där en artikel handlar om just Traineeprogrammet. Kul va!

2. Som arga snickaren hade sagt: tänk på varandra!

(bilden på Nils Holgersson är lånad från mabra.se och bilden på arga snickaren är lånad från allas.se)

// Sara Boström

Inlägget om en sann entreprenör och en klok småländska

Entrrr… antre… entreprönö… entreprenöriell?!

Namnet få lyckas uttala, men ändock ett koncept som förmodligen inte undsluppit någon. I går fick vi möjlighet att lyssna till, och arbeta tillsammans med, Bengt Johannisson professor i just entreprenörskap från Linnéuniversitetet/Växjö universitet.

Dagen blandades med föreläsningar och gruppövningar där entreprenörskap och samhällsentreprenörskap presenterades och diskuterades. Under förmiddagen diskuterade vi begreppet entreprenörskap som allt oftare nämns i vår vardag och cirklar runt definitioner som innefattar att skapa resurser och realisera idéer. Vi diskuterade även fram andra relevanta komponenter som begreppet kan innefatta: att vara initiativrik, ansvarig för att skapa nytt tillsammans, vara medveten om och bejaka sin kontext – timing, starta nya processer, vara modig, att vara passionerad, och klurig i vardagen. Bengt menar att barn är den perfekta definitionen av en entreprenör i vardagen, med sina ständigt nya lösningar. Han menar även att:

”Som entreprenör skapar man ett stort kontaktnät som används för att lösa uppgifter man inte kan lösa på egen hand.”

Innan vår ”entreprenörsdag” hade Bengt delat in oss i tre grupper som alla skulle redovisa sina tankar och idéer om vad entreprenörskap/samhällsentreprenörskap kan innebära. Presentationerna väckte tankar och frågeställningar såsom:

  • Är Pippi Långstrump den sanna entreprenören?
  • Innebär politisk aktivism att besitta ett entreprenöriellt kapital?
  • Till vilket pris får entreprenöriella handlingar användas för att förbättra samhället?

Image

Eftermiddagen ägnade vi specifikt till begreppet ”samhällsentreprenörskap” som enligt Bengt fungerar för att mobilisera människor och resurser, forma och innovativt organisera lösningar på sociala problem samt skapa sociala mervärden och verka över sektorsgränserna.

Vi gavs också tid att reflektera över entreprenörskapet i vårt projekt, vilket syftar till att göra kommunen till en självklar arbetsgivare för unga. Det kan ses som att vi genom att möta vår målgrupp och låta dem vara medskapare till strategin och att vi genom att inspirera och sprida vårt arbete till andra aktörer såsom SKL (Sveriges kommuner och landsting) slår ett slag för de entreprenöriella tankarna. Detta då vi fyller luckor och mellanrum, som behöver bli fyllda, på området vi studerar. Den stora entreprenöriella utmaningen som dock väntar på oss är att engagera och göra våra uppdragsgivare och andra berörda delaktiga i resultatet, så att de ska vilja använda sig av det och förverkliga strategin i sina verksamheter!

För att kunna utveckla sitt entreprenörskap behövs dock en kultur där nya idéer tas emot och tas tillvara. Det kräver också en miljö där kreativitet och nyfikenhet uppmuntras och där personal tillåts prova egna idéer.

Men det behövs också mod! Mod för att våga ta stegen ut i det okända och löpa linan ut med sina idéer, trots att de kan mötas av misstro av omvärlden.

För ibland behöver vi göra vissa saker, även om det känns lite farligt – för annars är vi inga människor… något som en klok författare och småländska satt fingret på:

”Men då sa Jonatan att det fanns saker som man måste göra, även om det var farligt.

’Varför då’, undrade jag.

’Annars är man ingen människa utan bara en liten lort’, sa Jonatan.”

(Ur bröderna Lejonhjärta)

Image

En klok småländska, vid sidan av en sann entreprenör

/Sarah & Sara

Landskrona – snacka om den!

”Vad här är vackert, just nu. Man kunde bjuda hit folk och låta dem betala för att få sitta vid vår strand och se sundet.”

Detta ska Selma Lagerlöf ha sagt om Landskrona – platsen som var hennes hem då författarkarriären inleddes. Och det är svårt att säga emot Selma, även en kall och stormig aprilonsdag. Landskrona är verkligen vackert beläget med utblick över Öresund, och betyget blir inte sämre av att varje gatsten och husknut verkar ha en lång och spännande historia att berätta… (stort tack Therese för rundvandringen i din hemstad!)

Anledningen till att mina tankar går till Selma och Landskrona är att hela traineegänget + koordinator i förrgår spenderade en dag på besök i kommunen, som för övrigt kan titulera sig pigg och välbehållen 600-åring om ett år!

Kommunbesöket gav både inspiration och goda exempel på det utvecklingsarbete som kommunal sektor kan – och ska – vara med och driva!

Dagen inleddes med ett möte med tf stadsdirektör Stefan Johansson, som berättade om sitt brinnande engagemang för Landskrona och om hur arbetet fortlöper för att kommunen ska bli en än mer attraktiv plats att leva och verka i. En utveckling som går i positiv riktning.

Vidare mötte vi jämlikhetsutvecklaren (alla kommuner borde enligt mig ha en sådan tjänst) Hannes Franzén. Hannes arbetar med det tvååriga, ESF-finansierade projektet Jämlika Landskrona, en satsning vilken syftar till att kvalitetssäkra stadens verksamheter ur ett jämlikhetsperspektiv. Mötet med Jämlika Landskrona gav mig verkligen pepp! Men även en hälsosam reality check genom leken ”ett steg framåt” där vi fick konfronteras med våra egna, stereotypa föreställningar… tänkvärt.

Slutligen fick vi även träffa Sanna Lilie, projektledare för KELA – kreativt entreprenörskap Landskrona. Sanna leder ett treårigt projekt, finansierat av Region Skåne och Landskrona stad, vilket syftar till att bidra till ett mer levande och kreativt Landskrona, med hjälp av bärkraftiga kulturella och kreativa företag. Låter det som ett inspirerande möte? Det var det också!

Ett omfattande utvecklingsarbete är på gång i Landskrona – en kommun som med rak och stolt rygg kan blicka ut över Öresund.

– Så snacka om det!

//Sara B

One down, nine to go!

Idag har traineeprogrammet träffat morgondagens möbelsnickare, jurister, fotografer, veterinärer och hockeyproffs. Vi har mött de som vill vara en del av samhällsutvecklingen, de som vill ha ett modernt kontor och de som absolut INTE vill spendera sina arbetsdagar inomhus framför en dator. Vi har mött de som vill ha kollegor som visar dem respekt och en chef som inte är stressad och sur och de som vill ha ett arbete där de får utvecklas och lära sig mycket!

Jag och mina tio traineekollegor har idag träffat nästan 100 stycken mycket modiga högstadieelever från Jens Billesskolan i Bjuvs kommun. Modiga, unga och kloka människor som delat med sig av sina förhoppningar och rädslor inför framtiden rörande studier, jobb och hur de ska bli självständiga vuxna. Delat med sig av sina tankar och attityder kring kommunen som arbetsgivare och hur de vill att deras framtida arbetssituation och arbetsplats ska se ut.

Detta var det allra första skolbesöket i samband med projektet vi bedriver på uppdrag av kommuncheferna i Skåne nordväst, vilket kommer att resultera i en strategi för kommunen som attraktiv arbetsgivare för 13-15-åringar. Det är just därför vi genomför workshops vid högstadieskolor i de tio kommunerna – för att få veta vad denna åldersgrupp tycker, tänker och vill ha av en arbetsgivare.

Ett stort tack till eleverna vid Jens Billesskolan! Nu peppar vi för resten av de nio skolbesöken – vi ser fram emot att träffa er!

Nästa stopp: Västervångskolan i Landskrona.

//Sara Boström

Mentor och mänskliga rättigheter

I fredags begav jag mig till mitt andra möte med min mentor. Ett möte där vi ägnade förmiddagen åt att diskutera engagemang, drivkrafter, moral, inspiration samt förväntningar på arbetslivet.

Låter det lyxigt? Det tycker i alla fall jag att det är! Att ha en mentor är en fantastisk möjlighet att helt förutsättningslöst kunna ställa alla de där frågorna som börjar ”Varför…? Hur tänkte du…?

Helt plötsligt hade hela förmiddagen gått och vi upptäckte att vi missat både lunchen, mitt tåg och att min mentors agenda började göra sig påmind. En upptagen kommunchef fick gå hungrig till sitt nästa möte och en fundersam (och väldigt hungrig) trainee fick helt enkelt traska iväg till det senare tåget, efter en inspirerande förmiddag.

Vad händer mer i en trainees vardag?

Ja, till exempel genomförs just nu en satsning på barnets rättigheter i Bjuvs kommun. Politiker, tjänstemän, chefer och elever (+ en trainee) har därför fått utbildning i konventionen om barnets rättigheter samt hur vi praktiskt kan arbeta med denna i verksamheterna. Något som påminner mig om vikten av att kommunal verksamhet, som  är den demokratiska nivån närmast invånarna, förvaltar de viktiga frågorna om mänskliga  rättigheter. För det är precis det barnets rättigheter i grunden handlar om.

/Sara Boström, TR 6