Höganäs kommun välkomnar den nya prinssesan till världen

Image

Vi  i Höganäs kommun har idag uppvaktat vår nya tronarvinge och hennes föräldrar. Med förhoppningar om att snart få se familjen i Kullabygden, har Höganäs kommun även lovat att ställa upp som barnvakt.

Trevlig helg!

/Johanna

Varför diskutera mångfald?

Jag upplever att mångfald är ett värdeord som finns på mångas läppar, det svängs med termen i olika sammanhang fastän diskussionen i egentlig mening inte berör själva ämnet. Det är därför dags att börja diskutera betydelsen av mångfald både i samhället och för verksamheten. För mig betyder mångfald mer än jämställdhet bland kön och etnisk bakgrund. I en utopi skulle mångfald vara det naturliga tillståndet, att olikheter är att föredra för att främja kreativiteten och utvecklingen. Det betyder inte att det i alla sammanhang är möjligt att alla olikheter kan vara representerade men det borde vara önskvärt att ha en så bred utgångspunkt som det bara går.

Det borde diskuteras huruvida mångfald kommer före jämställdhet eller tvärtom. Går det att nå jämställdhet utan mångfald? Om det finnas lika många män som kvinnor på en arbetsplats, har verksamheten uppnått jämställdhet och finns det en mångfald? Inom de kommunala verksamheterna är fördelningen åttio procent kvinnor och tjugo procent män. Skåne Nordväst består av tio kommuner, vilket borde innebära att finns det åtta kvinnliga kommunchefer men verkligheten är en annan. Istället är det en kvinnlig kommunchef och resten är män. Vad beror detta på? Jag har svårt att tro att det inte finns tillräckligt många kvinnor som är intresserade av att ha en sådan högt uppsatt tjänst.

Kan mångfald ske per automatik? Den naturliga processen skulle ta för lång tid då det i grund och botten handlar om en förändring av människosynen, som kräver att samhället går mot en utveckling där man istället hyllar olikheter. För att en utveckling av arbetsplatsen ska ske kräver det många gånger först ett genomslag i samhället. Det är inte hållbart att vänta på genomslaget, det borde vara en mer prioriterat fråga i såväl den privata som i den offentliga sektorn att gå vidare med diskussionerna samt att börja handla därefter. Mångfald är ett framgångsrecept, att bland olika komptenser, erfarenheter och bakgrunder leder till kreativa möten och innovativa idéer.

Min första period i traineeprogrammet är snart över och det börjar närma sig utbytet. Jag har sedan den förste september arbetat på Myndighetsenheten i Ängelholm. Enheten består framför allt av biståndshandläggare, med inriktning på socialtjänstlagen, och vårdplaneringsteam. Min vistelse har bidragit till en bredare mångfald eftersom majoriteten är utbildade socionomer och jag är statsvetare. Mitt arbete har inte varit en del av den dagliga verksamheten vilket har gett upphov till många intressanta och berikande diskussioner. Förhoppningsvis har även de fått ett utbyte av att jag har varit här och bidragit med mina kunskaper och förståelse.

/Negin

Ett år senare och ett halvår från nu…

Onsdagen den 9 mars 2011 på arbetsmarknadsmässan Hybrid i Lund fann vi varandra, traineeprogrammet Skåne Nordväst och jag. Jag gick framför allt dit för att de serverade gratis kaffe, men när jag ändå var där gick jag en runda. Fackföreningar och arbetsförmedlingen (!) intresserade mig inte direkt, men till Helsingborgs stads monter gick jag fram och sa “hej, har ni något för en personalvetare?”, och det hade de, traineeprogrammet Skåne Nordväst sökte personalvetare. När jag kom hem den kvällen skickade jag in min ansökan och på den vägen är det…

Just nu är ni många som funderar på eller redan har sökt traineeprogrammet 2012. Jag vill därför passa på att ge alla er alla ett råd och det är att ni ska vara er själva genom hela ansökningsprocessen. Vi i traineegrupp 6 har vid några tillfällen diskuterat varför det blev vi 11 av cirka 500 sökande som är här nu. Det vi kommit fram till är att vi vet vilka vi är, vi vet våra styrkor, vi vet våra svagheter. Vi är ett ambitiöst gäng som vill mycket. Vi är väldigt frågvisa och vill lära oss mer om allt. Mitt tips är alltså att du ska lita på din förmåga och inte försöka vara någon du inte är!

Jag talar nog för hela vår grupp när jag säger att vi är väldigt nyfikna på vilka ni är och vi kommer att göra allt för att ni som kommer med i traineegrupp 7 ska känna er välkomna när ni börjar i september.

Traineeprogram 6: Therese, Johanna, Sophia, Jasna, Caroline, Fredrik, Negin, Sara, Niklas, Elin och Sarah (ej med på bilden)

Lycka till!

/Caroline

Detta förbannade dåliga samvete!

I torsdags klampade jag in på Hornsgatan 20, där Sveriges kommuner och landsting (SKL) huserar. Jag skulle representera Klippans kommun på SKL:s nätverksseminarium om medborgardialog. Tillsammans med ett trettiotal andra kommuner diskuterade vi hur en utvecklad medborgardialog kan skapa en större tillit till det representativa systemet. Samt hur kommunerna ska bemöta det engagemang som faktiskt finns i civilsamhället.

Aristoteles sa att det var bättre förr, precis som alla generationer efter honom. Ofta får vi höra att medborgare idag inte bryr sig om samhällsutvecklingen. ”På min tid var minsann folkrörelselokalerna proppfulla” – struntprat, säger historikerna. Det har alltid stått tomma stolar i Folkets hus. ”Folk bryr sig inte längre om politik” – fel, säger statistiken. Vardagsintresset för samhällsfrågor har varit det samma sen 1960-talet.

Det finns ett samhällsengagemang hos medborgarna idag. Men det har förändrats. Idag bygger det mycket på identitet och man sympatiserar hellre mer med ett parti än blir medlem i ett. Vi har sett en utveckling mot ett civilsamhälle med politiska jourhavare, som är redo att rycka ut när de upptäcker en fråga som engagerar just dem. Det är med andra ord ett väldigt konjunkturkänsligt engagemang. Det är denna ”nya” situation som kommunerna står inför och brottas med.

Jag har i detta sammanhang hört någon säga att kommunen har ett undermedvetet förbannat dåligt samvete. Man både vill och känner en skyldighet att öppna upp dörren för medborgarnas engagemang, men man är samtidigt livrädd för vad som kommer att hända. Vad kommer ”de” att tycka till om då? Tänk vad pinsamt det kan bli.

Men det finns goda exempel att lära ifrån. Staffanstorps kommun har på sin hemsida ett öppet kommentarsfält, där alla kan skriva vad de vill och får svar från kommunen. 140 inlägg per månad sen starten i somras. Bara en handfull kommentarer har blivit opublicerade. Istället för att medborgaren ska behöva gå in på facebook för att tycka till om kommunen, håller Staffanstorps kommunsida på att utvecklas till ett socialt medium i sig.

Det känns extra befriande att vi i vårt traineeprojekt kommer att vara ute och prata med de som ger vårt jobb ett existensberättigande: medborgarna. Genom dialog och workshops kommer vi att fånga upp högstadieelevers behov och attityder, för att sedan i höst skriva en strategi för hur kommunerna i Skåne Nordväst ska bli attraktivare arbetsgivare för unga. Allt för att bota detta förbannade dåliga samvete!

/Fredrik Norén