Konferens för Waste to Resources i Koszalin

I onsdags i förra veckan begav jag mig till Koszalin i Polen. Trots att jag just nu gör mitt utbyte på Landskrona stad hade jag möjligheten att ägna tre arbetsdagar å min andra arbetsgivares vägnar, NSR. Det var viktigt för mig att kunna delta på denna konferens då jag tidigare haft ett kommunikationsansvar för NSR:s delprojekt i samarbetet Waste to Resources, ett ansvar jag får tillbaka i början av juli. Waste to Resources är ett EU-initiativ (Interregprojekt) vars syfte är att minska avfallet. Det ställs därmed höga krav på att leverera resultat från varje delprojekt från de deltagande partners  innan huvudprojektets avslut våren 2013.  De länder som är med i  huvudprojektet är Polen, Tyskland och Sverige. Sustainable Business Hub (ett nätverk med fokus på miljöteknik) fungerar som projektorganisatör för detta initiativ. Som jag skrev om i ett tidigare blogginlägg i höstas, är målsättningen med NSR:s projekt att utveckla nya metoder för hur små och medelstora företags avfall ska sorteras för att kunna förhindra uppkomsten av avfall samt effektivt kunna återvinna det avfall som uppstår.

Koszalins kommun var värd under dessa tre dagar. De har varit väldigt framgångsrika med sitt delprojekt i hemlandet. Syftet med denna konferens var helt enkelt att berätta och visa vad som hänt sedan vi senast sågs på  konferensen i Helsingborg i november. Vi var även inbjudna på studiebesök hos några av de verksamheter som gör framsteg inom Koszalins delprojekt; det kommunala renhållningsbolaget, en grundskola samt deponin i utkanten av staden.

Då det knappt är ett år kvar till projektet avslutas intensifieras också behovet av kunskapsöverföring partners emellan. Det kommer därför att hända en hel del i samtliga delprojekt framöver. Ett syfte med huvudprojektet är att utbyta kunskap och erfarenhet mellan de företag, kommuner och länder som deltar om hur man kan arbeta med avfall som en resurs, istället för att behandla det som en sopa. Vi har mycket att lära av varandra! Fortsättning följer…

Vi som reste från Sverige valde det mest miljövänliga transportmedlet.

 

Såhär såg NSR:s monter ut på konferensen.

 

Efterrätt! Jag blev konstant gödd med stora portioner mat.

//Sophia

Inlägget om en sann entreprenör och en klok småländska

Entrrr… antre… entreprönö… entreprenöriell?!

Namnet få lyckas uttala, men ändock ett koncept som förmodligen inte undsluppit någon. I går fick vi möjlighet att lyssna till, och arbeta tillsammans med, Bengt Johannisson professor i just entreprenörskap från Linnéuniversitetet/Växjö universitet.

Dagen blandades med föreläsningar och gruppövningar där entreprenörskap och samhällsentreprenörskap presenterades och diskuterades. Under förmiddagen diskuterade vi begreppet entreprenörskap som allt oftare nämns i vår vardag och cirklar runt definitioner som innefattar att skapa resurser och realisera idéer. Vi diskuterade även fram andra relevanta komponenter som begreppet kan innefatta: att vara initiativrik, ansvarig för att skapa nytt tillsammans, vara medveten om och bejaka sin kontext – timing, starta nya processer, vara modig, att vara passionerad, och klurig i vardagen. Bengt menar att barn är den perfekta definitionen av en entreprenör i vardagen, med sina ständigt nya lösningar. Han menar även att:

”Som entreprenör skapar man ett stort kontaktnät som används för att lösa uppgifter man inte kan lösa på egen hand.”

Innan vår ”entreprenörsdag” hade Bengt delat in oss i tre grupper som alla skulle redovisa sina tankar och idéer om vad entreprenörskap/samhällsentreprenörskap kan innebära. Presentationerna väckte tankar och frågeställningar såsom:

  • Är Pippi Långstrump den sanna entreprenören?
  • Innebär politisk aktivism att besitta ett entreprenöriellt kapital?
  • Till vilket pris får entreprenöriella handlingar användas för att förbättra samhället?

Image

Eftermiddagen ägnade vi specifikt till begreppet ”samhällsentreprenörskap” som enligt Bengt fungerar för att mobilisera människor och resurser, forma och innovativt organisera lösningar på sociala problem samt skapa sociala mervärden och verka över sektorsgränserna.

Vi gavs också tid att reflektera över entreprenörskapet i vårt projekt, vilket syftar till att göra kommunen till en självklar arbetsgivare för unga. Det kan ses som att vi genom att möta vår målgrupp och låta dem vara medskapare till strategin och att vi genom att inspirera och sprida vårt arbete till andra aktörer såsom SKL (Sveriges kommuner och landsting) slår ett slag för de entreprenöriella tankarna. Detta då vi fyller luckor och mellanrum, som behöver bli fyllda, på området vi studerar. Den stora entreprenöriella utmaningen som dock väntar på oss är att engagera och göra våra uppdragsgivare och andra berörda delaktiga i resultatet, så att de ska vilja använda sig av det och förverkliga strategin i sina verksamheter!

För att kunna utveckla sitt entreprenörskap behövs dock en kultur där nya idéer tas emot och tas tillvara. Det kräver också en miljö där kreativitet och nyfikenhet uppmuntras och där personal tillåts prova egna idéer.

Men det behövs också mod! Mod för att våga ta stegen ut i det okända och löpa linan ut med sina idéer, trots att de kan mötas av misstro av omvärlden.

För ibland behöver vi göra vissa saker, även om det känns lite farligt – för annars är vi inga människor… något som en klok författare och småländska satt fingret på:

”Men då sa Jonatan att det fanns saker som man måste göra, även om det var farligt.

’Varför då’, undrade jag.

’Annars är man ingen människa utan bara en liten lort’, sa Jonatan.”

(Ur bröderna Lejonhjärta)

Image

En klok småländska, vid sidan av en sann entreprenör

/Sarah & Sara

Hektisk kalender…

Sedan lite mer än två veckor har jag tillsammans med Negin tagit över projektledarskapet för vårt gemensamma projekt vars syfte är att kommunen ska bli en självklar arbetsgivare för unga. Liksom tidigare projektledarpar är en person ordinarie projektledare en månad samtidigt som den en annan person är vice projektledare. När månaden har gått skiftar vi och vice blir ordinarie och tvärtom för ordinarie.

För mig har projektledarskapet hitintills inneburit att jag har tagit ett stort ansvar för att ha en helhetssyn för projektet och det arbete som föregår just nu. Men även att spana framåt och försöka planera det strategiska arbetet och förutse eventuella problem. Vi lämnar ju snart fasen där vi samlat in material genom workshops med skolungdomar.  

Arbetet som projektledare har varit spännande och att ha en kollega likt Negin att öppet diskutera tankar, frågeställningar, problem samt olika möjliga tillvägagångssätt är en ynnest. Telefonsamtalen mellan mig sittandes i Båstad samt Negin sittandes i Helsingborg har varit många och långa. Det har varit både skratt samt långa utläggningar med genomtänkta argument när vi tyckt olika. Att kunna diskutera öppet med någon som inte räds att tycka annorlunda, dela med sig av sin syn på saker och ting samt lägga fram sina argument är något jag är övertygad om både är till gagn för projektet men även för min personliga utveckling då jag faktiskt har framtida ledarambitioner i offentlig sektor.

Med anledning av den fas projektet befinner sig i just nu är kalendern fulltecknad. Vill poängtera att det enbart är roliga saker som fyller kalendern, men för stunden har jag inga problem att sysselsätta mig om dagarna.  

Imorgon onsdag förmiddag ska jag, Johanna och Negin förbereda ett dialogseminarium med utgångspunkten i vårt projekt som vi ska hålla på konferensen Stora Arbetsmarknadsdagen i Stockholm  På eftermiddagen ska vi återigen träffa skolungdomar för att få ta del av deras syn på framtiden och arbetsmarknaden. Denna gång i min uppväxtort Höganäs.

Torsdag är det röd dag och jag är ledig.

Fredag är halv arbetsdag och jag ska ägna den åt att förbereda den sista workshopen inom projektet. Utöver det har jag schemalagt tid att fundera över begreppet samhällsentreprenörskap samt genomföra de uppgifter som faller på mig under onsdagförmiddagens arbete.

Beroende på ifall allt är klappart och klart inför Stockholm ska olika frågor kring samhällsentreprenörskap diskuteras med Elin, Jasna samt Sophia inför onsdagens utbildning inom ämnet.

Tisdag förmiddag är tom. Eftermiddagen ska ägnas åt ett möte Sara B har kallat mig, Caroline, Elin, Jasna och Negin till med anledning att hon är samordnare i den grupp som inom ramen av vårt projekt ska analysera materialet från workshopens samt enkäten.

På onsdag har jag tillsammans med mina traineekollegor förmånen att träffa Bengt Johannisson, professor i entreprenörskap, för att ta del av hans klokskap. Förhoppningsvis kan vi i traineegruppen även tillföra något till honom. Efter utbildningen bär det av till Stockholm med flyg tillsammans med Johanna och Negin.

På torsdag kommer Negin, Johanna och jag att leda ett dialogseminarium på Stora arbetsmarknadsdagen med utgångspunkt i vårt projekt. Förhoppningsvis kommer de vuxna som kommer för att lyssna på oss vara lika delaktiga och engagerade som de ungefär 800 skolungdomar vi har träffat personligen senaste månaderna. På kvällen flyger vi tillbaka till Skåne.

Fredagen är i skrivande stund blank i almanackan. Men jag är inte orolig att den kommer att vara så länge till. Till exempel skulle dagen kunna ägnas åt att ånga upp tankar och reflektioner från dialogseminariet i Stockholm, för visst måste väl vuxna som besöker en konferens för studie- och yrkesvägledare, skolpersonal, myndigheter samt arbetsliv vara lika engagerade som de 800 skolungdomar vi har träffat. De 800 skolungdomar som är morgondagens medarbetare.  

//Niklas

Från budgetprocesser till mysteriet i Prästsjön…

Idag har jag tillsammans med övriga traineer varit i Örkelljunga och besökt kommunens ekonomichef Tommy Andersson. Tommy arbetar på ekonomienheten som är kommunstyrelsens organs för kommunövergripande frågor i Örkelljunga. Sammanställning av budget, uppföljning, delårsbokslut och årsbokslut är några av enhetens ansvarsområden.

Dagens samtalsämnen tillsammans med Tommy var många och vi fick bland annat en beskrivning av hur själva budgetprocessen inom kommunen går till. Tommy har flerårig arbetslivserfarenhet såväl från offentlig som privat sektor, och det är alltid lika spännande att höra hur en sådan ledare resonerar kring kommunens uppdrag och åtaganden. Vi diskuterade ledarens roll i förhållande till ekonomiska nedskärningar och åtstramningar, något som kan påverka medarbetare och organisationer, både i privat och offentlig regi. Tommy poängterade vikten av att som ledare besitta mod att omprioritera och bortprioritera i den mån verkligheten kräver det. Som erfaren ledare delade han även med sig av en del råd kring vad som kan vara viktigt att tänka på när den typen av svåra beslut ska offentliggöras och motiveras för medborgare, medarbetare, och inte minst, media.

Vi fick även tillfälle att fördjupa våra kunskaper kring ”Lagen om offentlig upphandling” (LOU), en lagstiftning som är högst central i förhållande till arbetet inom offentlig organisation. Organisationen för upphandlingsarbete inom olika kommuner kan se olika ut, inte minst med tanke på kommunens storlek och medarbetarantal. Därför är det även vanligt att mindre kommuner samarbetar med större kommuner för att nå  rätt kompetens inom upphandlingsfrågor, ett arbete som kan vara både tidskrävande och komplicerat.

Innan vi lämnade Örkelljunga fick vi även höra den mytomspunna historien om  kommunens kyrkklocka. ”Örkelljungas gamla kyrkklocka i silver var stor och tung. Klockans klang var till och med så stark att ljuden nådde ända till Köpenhamn. Vid ett tillfälle när kyrkklockan skulle ringa blev kraften i klockan så stor att klockan lossnade och flög ut från tornet och landade i Prästsjön en kort bit därifrån. Än idag sägs klockan ligga kvar i sjön, och det enda spåret som syns av klockan idag är den illustration som finns på Örkelljungas kommunvapen.”  

källa: http://www.orkelljunga.se/kommunfakta/kommunvapnet/

/ Elin

Flexibla arbetstider får mitt liv att gå runt!

Äntligen är våren här på riktigt! För de flesta innebär våren grillpremiär och sena kvällar på trevliga uteserveringar. För mig innebär den starten på tävlingssäsongen och många intensiva och hårda träningspass. Jag är en sportnörd och träningsfreak ut i fingerspetsarna – får jag inte min dagliga dos av endorfiner förvandlas jag till en trotsig 3-åring som inte kan sitta still.

De senaste månaderna har jag tränat två pass om dagen, fem dagar i veckan. Det har inneburit många tidiga morgnar och sena kvällar. Hade jag inte haft en förstående chef och en arbetsgivare som uppmuntrar flexibilitet hade det varit svårt att få fritid och yrkesliv att gå ihop. Nu har jag, tack och lov, turen att ha en chef som inte bara handleder mig i min yrkesmässiga utveckling utan även uppmuntrar och pushar mig i min träning. För mig är det guld värt och det är min definition av en attraktiv arbetsgivare.

Detta hänger ihop med ett nytt projekt som jag precis har dragit igång tillsammans med personalkontoret. Vi ska ta fram en strategi/handlingsplan för hur Klippans kommun ska jobba vidare med sitt arbetsgivarvarumärke och hur marknadsföringen av den ska se ut i framtiden. Ett projekt som jag brinner väldigt starkt för.

På söndag är det säsongsdebut på 5000m. Det är en jobbig distans – jag måste hålla ett högt tempo under en relativt lång tid. En situation inte helt olik arbetslivet. Dock kommer mina främsta styrkor väl till pass i sammanhanget. Jag är uthållig men också väldigt snabb. Jag har en förmåga att stänga av känslorna när det börjar bli jobbigt, istället lyfter jag blicken och försöker att föreställa mig målet. Jag är envis och jag vägrar att ge upp – hur ont jag än har eller hur jobbigt det än är ska jag ta mig över mållinjen, helst först av alla.

Dessa egenskaper och styrkor försöker jag alltid att bära med mig i alla situationer – inte minst i det dagliga arbetet!

/ Johanna

Mod, ärlighet och konstruktiv kritik

Feedback är något som vi alla är i behov av såväl i yrkeslivet som i privatlivet. För att växa behöver vi beröm och förslag på hur vi kan bli bättre professionellt och som person. Vi har inkorporerat feedback i våra möten, eller snarare att vid varje projektledarbyte ger feedback till den som lämnar över uppdraget. Vi ger främst konstruktiv feedback i rollen som projektledare men även i rollen som kollega/trainee. Jag har uppfattningen av att det uppskattas inom gruppen, men att det är en konst att ge konstruktiv feedback på ett sätt att mottagaren kan ta det till sig och anser att det är befogad kritik.

I början av traineeprogrammet åkte vi till Odengården för teambildning. Där gjorde vi en massa ”lära känna” övningar som tvingade oss ur vår bekväma zon. Inom ramen för teambildning skulle vi även lära oss att ge feedback till varandra. Föreställ er elva personer som inte känner varandra, som har träffats några gånger innan och som ska spendera de närmsta sexton månaderna tillsammans. Kort och gott var det ingen som hade någon konstruktiv feedback att ge. Av förklarliga skäl, jag hävdar däremot att eftersom vi redan då fick prova på att ge feedback men framförallt uppleva glädjen med att motta feedback är detta en företeelse som vi strävar efter inom vår traineeverksamhet, bland oss själva och ute hos våra respektive arbetsgivare.

Igår var några av oss med under en handledarträff i Ängelholm. Handledarträffarna är ett forum för våra handledare att mötas för diskussion, utbyte av erfarenheter och tankar. Vi var inbjudna för att samtala om syftet med handledning och förväntningar på handledarrollen samt traineerollen. Det var ett öppet diskussionsklimat mellan oss som var där och vi diskuterade frågorna på ett konstruktivt sätt. Vilket menas att kritik såväl positiv som negativ förklaras genom konkreta exempel och förbättringsförslag. Det är alltid svårt att veta hur feedback mottas men jag upplevde situationen som positiv och förhoppningsvis kommer de som inte var på plats att ta del av det som har sagts för att på så sätt kunna växa i sin roll som handledare.

Med detta sagt förordar jag modet att ärligt kunna ge konstruktiv kritik till sina kolleger, medarbetare, chefer, vänner och familj!

/Negin

En dialog i tre akter mellan en trainee och dennes mentor

Personerna: Fredrik Norén, trainee samt Albert Camus, författare
 
AKT 1
 
Längs stigen mot havet går två män och i lugn takt och samtalar. Terrängen är lätt lutande, stigen är oförutsägbart slingrande.
 
Fredrik Norén – Jag har svårt att skilja på att oroa mig för vad som sker just nu och oroa mig för framtiden. Eller finns det egentligen någon skillnad?
Albert Camus – Skillnaden ligger nog i att den ena oron är relevant, den andra är som att hälla sin energi i en outtömlig brunn. Tillslut dräneras du. Tänk på att varje mur är en öppning. Sök inte efter öppningen och utgången på något annat ställe än i den mur som omger dig.
F.N. – Kanske…
A.C. – Är det något speciellt du tänker på?
F.N. – Ja, jobb, alltid detta förbannade jobbgrubbleri.
A.C. – Har du problem på jobbet?
F.N. – Hehe, jag tänkte mer på framtiden. Min anställning löper året ut, sen är jag… fri att gå vart jag vill.
A.C. – Dina ironier klär dig inte.
F.N. – Kanske inte. Men fan då. Jag vet inte var jag kommer hamna och det känns lite jobbigt. Kan du inte ge mig några råd på väg ner till stranden?
A.C. – Jo, men bara fram till att vi har kommit ner till havet, då vill jag bada.
 
 
AKT 2
 
F.N. – Ibland känner jag att jag borde läsa några böcker, bli inspirerad av kloka personer.
A.C. – Det är bara fattiga som behöver myter.
F.N. – Jag bor i en tvåa i Slottstan med en traineelön, vem har påstått motsatsen.
A.C. Suckar.
F.N. – Skojade ju bara. Vad jag menar är att jag ibland känner att jag saknar erfarenhet. Att jag inte vågar ta för mig av arbetsmarknadens bredd och djup.
A.C. – Erfarenhet är inget man framkallar. Det är något man blir utsatt för. C.A. tystnar och tänker en stund. Vad har du för drivkrafter? Vad får dig att vilja skapa?
F.N. Rycker på axlarna, men tänker sedan efter en stund. – Samhörighet, mina kollegors engagemang och ansträngning. Humor och kreativitet. Viljan till motståndskraft, utan den sker ingen förändring.
A.C. – Men då är det du ska leta efter.
F.N. – Jag hittar inga jobbannonser som söker motståndskraft.
A.C. – Du kanske inte måste hitta jobbet som erbjuder dig det.
F.N. – Vad menar du?
A.C. – Du kanske måste skapa det själv.
 
 
AKT 3
 
F.N. Funderar en stund. – Du kanske har rätt, även om det svider lite.
A.C. – Förresten, är det egentligen ett problem att du inte vet vart du kommer hamna i framtiden?
F.N. – Hm, du menar det som Oliver Cromwell sa om att en människa aldrig stiger så högt som då hon inte vet varthän hon ska gå?
A.C. – Ja, han också, fast jag tänkte mer på Pascals idé om att människans storhet visar man inte genom att försöka nå så långt som möjligt åt ett håll, utan genom att försöka nå så långt som möjligt åt olika håll samtidigt.
F.N. – Lite oklart om det passar mitt temperament.
A.C. – Kanske, det är upp till dig. Stannar vid strandkanten. Skit samma, nu badar vi!
 
Ridå